Viktor Rydberg: en lefnadsteckning, เล่มที่ 2A. Bonnier, 1900 |
ฉบับอื่นๆ - ดูทั้งหมด
คำและวลีที่พบบ่อย
afhandling Afrodite afseende Ahasverus Akademien Antinous arbete Athenaren Axel Nyblæus berg bild blef blifva blifvit blott Borchsenius bref Bugge dagar danska Dexippos dikt ehuru fantasi Faust filosofi filosofiska flygande holländaren fråga föreläsningar författare förhållande gamla Georg Brandes gifva glädje godt Grottesången gång Göteborg hafva Handelstidningen Hedlund hjärta huru hvari hvarje hvars hvila hvilka hvilket håll ideal idealism intelligenspartiet Jmfr kammaren kommande konst kritik kärlek lefva lifvet ligen långt låta lämna läsa myterna mytologi mål människa människan mänsklighetens Nero ning ofvan person poem Prometeus riksdagen romerska rätt S. A. Hedlund senare siste Athenaren själ själf skald skildra skref skrifver Rydberg sköna språk striden särskildt Talis Qualis tankar Tidskrift tänka uppsats uppträdande utgifva uttalar varda verk vetenskapliga Viktor Rydberg vore voro våra vårt vän vänner världen Völuspá yttre Zeus åter ädla äfven älskar ämnen ästetiska öfrigt öfver öfversättare öfversättning
บทความที่เป็นที่นิยม
หน้า 300 - Und Stürme brausen um die Wette, Vom Meer aufs Land, vom Land aufs Meer, Und bilden wütend eine Kette Der tiefsten Wirkung rings umher. Da flammt ein blitzendes Verheeren Dem Pfade vor des Donnerschlags ; Doch deine Boten, Herr, verehren Das sanfte Wandeln deines Tags.
หน้า 353 - To suffer woes which Hope thinks infinite; To forgive wrongs darker than death or night; To defy Power, which seems omnipotent; To love, and bear; to hope till Hope creates From its own wreck the thing it contemplates; Neither to change, nor falter, nor repent; This, like thy glory, Titan, is to be Good, great and joyous, beautiful and free; This is alone Life, Joy, Empire, and Victory.
หน้า 377 - ... tiden härjas, det är en skörd, som undan honom bärgas, ty den hör evighetens rike till. Gå fram, du mänsklighet! var glad, var tröst, ty du bär evigheten i ditt bröst.
หน้า 725 - Kanhända det efterträdda är det aldrig än förstådda och vad ingen skall förstå; men han måste längta och ana, han måste vandra och spana och söka det ändå. Och kom han till världens ända, dit inga vägar lända, där Intets rike är, han böjde sig över stupet och stirrade in i djupet med vemodsfullt begär. Och lutande över stupet han ropade ned i djupet, som saknar återljud, och ropet skulle fara genom ändlöst icke-vara, genom tigande rymder: Gud!
หน้า 377 - Vad rätt du tänkt, vad du i kärlek vill, vad skönt du drömt, kan ej av tiden härjas, det är en skörd, som undan honom bärgas, ty den hör evighetens rike till.
หน้า 693 - Han är i den, som ej hans namn anammar, men i hvars hjärta sanningskärlek flammar. Han är i den, som rätt ej honom kände, men kämpar i hans flock för de elände.
หน้า 295 - Gunnar! Gosse! Många vägar öppna sig till griften; om bland dem du väljer kämpens stig, genom oro, kval och hårda skiften, genom tviflets töcken för han dig. Trött och ensam kämpe i sitt blod den man, som lyfte sköld till värn för denna världens små, och ju himlen närmare hans syfte, desto tyngre fjät han måste gå. Dock, du gosse, är du dina bästa drömmar trogen, återser dig huldran någon gång, leker med dig, som I lekt i skogen, sjunger för dig tröstlig runosång, öppnar...
หน้า 352 - Hier sitz' ich, forme Menschen Nach meinem Bilde, Ein Geschlecht, das mir gleich sei, Zu leiden, zu weinen, Zu geniessen und zu freuen sich Und dein nicht zu achten, Wie ich!
หน้า 392 - Ein trüber Wandrer findet hier Genossen, Es ist Natur, der auch die Freuden schwanden, Mit seiner ganzen Schwermut einverstanden, Er ist in ihre Klagen eingeschlossen.
หน้า 317 - VJamle munken putsar lampan, styrker sig ur fyllda kannan. Han kan pränta, han kan dricka fullt så väl som någon annan, för det ena kära värfvet har han ej det andra glömt: fyllt har gubben mången kodex, flere bägare han tömt. Se, nu textar han så flitigt med en gulnad bok framför sig, tryggt utöfver pergamentet konstförfarna handen rör sig, och af barnslig glädje lyser, då han ser sitt vackra pränt, gubbens panna, själf ett åldradt skrynkligt gulnadt pergament.